Blev inte världens bästa dag det här direkt....bra saker har blandats med dåliga men nog känns det som att det negativa har övervägt...

HT red Fingal igår, fick fina lovord om den lille vilket var kul men blev helt neråt i sinnet när jag började känna att det är slöseri med bra hästmaterial att låta mig ha honom....

ehm...det mörka sinnet hängde på även den här dagen som alltså har gått lite upp och ner...Hovslagaren Johanna var jättesnäll och kom förbi och plockade av Fingal andra bakskon och filade till dem lite (tappade en sko igår) Detta för att vi skulle kunna vara med på Söndag, Dick kommer på Tisdag som planerat och tar hela gänget på en gång. Vad ser jag då när hon åkt?? Ett tjockt bakben med droppande blod. I Halvt chock undrade jag varför varken jag eller hovslagaren lade märke till det innan? Ett skärsår på utsidan av bakbenet var det som orsakade svullnaden den här gången. Tvättade rent samt lindade innan jag mulet tog ut honom i lilla hagen igen med täcke på den här gången då det hade börjat hagla. Kan inte förstå hur han lyckas, han går i Sveriges planaste hage men ändå lyckas han gång på gång... Det var bara att kila hem och avanmäla sig. Kanske lika bra det tänkte den lilla pessimisten inombords.

Hem och åt digestive och bröd i en timme eller något och glodde rätt tomt på tv-burken framför mig. Haglade och stormade gjorde det ute....När det blev uppehåll kilade jag ut och sadlade Z. Tänkte att jag visst ska ut och göra något mer vettigt. Slutade med en häst och en ryttare som inte alls var på samma sida. Stackars häst hade en desperat och tålamodslös ryttare på sig som hatade sig sj. för att hon inte kunde sitta ordentligt på något vis. Så efter en kort visit på ridbanan gav jag upp o skrittade hem och bäddade in alla inför natten....

Sen kikade jag på filmerna som snälla Louise H hade filmat från KM. Dog nästan när jag såg hur jag satt o red och den lille pessimisten flinade nöjt åter igen... Efter det försökte jag tänka positivt och försökte rada upp saker jag faktiskt gör bra och vad med mig som jag är nöjd med....Vad kom jag på?? Inte en enda bra sak. Förutom att jag är glad över att ha sparat ihop till Miko.

Jag hatar att säga det och vet inte vad jag ska göra för att dra mig själv ur det vilket gör att det hela känns ännu värre...men jag tror att jag hamnat i ngn sorts depression...att jag är deprimerad...hur gärna jag än skulle vilja motsatsen då det absolut inte är rättvist mot bla. mor som alltid ställer upp och satsar. Just nu känns det som att allt kan kvitta...Jag är redo att kasta in handduken och lägga ner allt vilket gör ont att känna..

& kan tänka mig att det här är det roligaste inlägget som ngnsin lästs och kanske inte särskilt nödvändig fakta för någon...var tvungen att skriva av mig, det kliade i fingrarna. Det kunde ha varit värre, nu har jag ändå lugnat ner mig lite...

OVER AND OUT
(bättre lycka nästa gång)