Nämnde tidigare att vi längre funderat på att ta bort vår lilla trotjänare då han sakta har börjat tyna bort inför våra ögon. Jag har inte velat tänka på det för mkt sen dess men igår kände mor att det var dags att ta tag i det hela och iaf. undersöka våra alternativ lite närmare. Ett tag var det på gång att vi kunde få låta honom vila i marken hos en granne men nu återstår valet mellan pest eller kolera och jag vet inte om jag fixar det. Samtidigt kan jag inte hålla honom vid liv bara för det.
 
Alt 1: Vi kör honom till slakteriet en onsdag då de bara tar emot hästar för att de ska få det lugnt omkring sig. Där slaktas han och används sedan till ngt inom livsmedelsindustrin.

Alt 2: Lantbrukstjänst kommer hit och hämtar honom. Skjuter honom med bultpistol och dumpar honom i en container med en massa andra djur. De pressas sedan samman och bränns upp till en kostnad av 4000 kr.

---

Jag vet så väl att det är så här det går till och jag vet att alla inte precis kan gräva ned sina följeslagare i trädgården men jag har så svårt att tänka mig det...& jag känner att Bennet som vi haft nu i snart 15 år förtjänar mer. 


Dåligt samvete har jag också för att han lite har försummats de senaste åren. Han har alltid funnits där och borstats & klappats lite på men inte riktigt fått stå i centrum & nu har tiden runnit ut. Det gör ont.

Så det är så här vi tackar honom. Jag accepterar det inte & kan inte förstå hur jag ska klara av det men det ändrar inget...ingenting alls.

//Bennet & jag för många år sedan//

OVER AND OUT