Studera Läsa Plugga
Jag har aldrig riktigt vetat vad jag vill göra när jag "blir stor" som det så fint heter. Det enda jag alltid trott mig veta var att jag definitivt skulle plugga vidare direkt efter studenten & inte spilla någon tid utan ge mig ut i arbetslivet direkt. Det har varit en ganska satt tanke men i slutändan var det inte riktigt så det blev.
Nu har det snart gått ett år sedan vi sprang ut för trappan och här sitter jag med mindre aning om vad jag ska göra med mitt liv mot vad jag hade vid studenten. Mot vad jag hade för flera år sedan, känslan har inte minskat. Den har tvärtom intensifierats.
Nu känner jag mer press att hitta på något. Jag känner lite ångest över att det snart gått ett år och jag har fortfarande inte den blekaste aning. Kommer det gå ett år till? Kommer det ha ändrats då? Eller slösar jag bara en massa tid och kommer inte börja plugga innan jag är "gammal"? Kommer jag ngnsin veta vad jag vill? Kommer det bli så att jag helt tappar min studieförmåga och finner det bekvämare att hitta på ngt annat?
Det är en annan femma. Jag känner en sorts press att göra ngt av mina betyg, att inte slänga 3 års hårda studier i slasken och nöja med mig ett mediokert jobb. Ibland önskar jag att jag inte hade så många val...
Samtidigt vill jag våga följa drömmar och inte fastna på att de inte är "bra nog".
Å andra sidan, jag vill inte känna den pressen utan vara nöjd med mina val.
Jag vill inte hela tiden känna att jag måste prestera bättre. Bara för att vissa går vidare och blir veterinärer och läkare så betyder inte det att jag är mindre värd för att jag inte gör det? Eller är det så att jag skulle klara av det men är för bekväm & skraj för att våga ta steget? Eller är det så att jag är menad för ngt annat?
Ibland önskar jag att jag inte hade ett sådant hästintresse. Det äter upp mig inifrån känns det som emellanåt. Utan hästarna skulle jag vara fri att läsa till vad jag vill var jag vill utan att tänka "tänk om.."
Med är också tanken på att jag slösar tid på att satsa på det här...jag kommer ändå aldrig bli mer än medel som det är med allt annat i mitt liv. Kanske är det lika bra att jag sätter mig vid skolbänken och släpper allt det här. Men hur kan jag göra det utan att tänka "tänk om.."?
Det ska gå att kombinera annars går jag i bitar. & jag är trött på folk som skakar på huvudet o säger att det aldrig kommer att gå.
Idag fann jag inspiration hos Sebastians mamma som kom på vad hon verkligen brann för och ville jobba med i vuxen ålder, efter att ha jobbat på ica i över 20 år. Hon fann sitt kall och älskar sitt jobb.
Det är aldrig för sent.
Jag finner delvis tröst i Jeanna Högberg som utbildade sig till civilingenjör i biomekanik samtidigt som hon tränade och tävlade dressyr på hög nivå med två hästar (sedan att det innebar en hel del service och pengastöd...)
Nu blev det ett grymt långt inlägg men mina hemskt förvirrade tankar, jag var tvungen att få ur mig dem Jag kan dock inte påstå att det gjorde mig klokare på ngt vis.
OVER AND OUT
herregud, livet är långt, varför stressa? om du börja plugga o kanske gör det i ytterligare tre år - det är MASSOR med år kvar att arbeta ;) gå på magkänsla! jag funderar på att läsa hästskötarexamen på distans till hösten, lite bra grund, inte krävande o mest bara för att ha det i ryggen lixom :) hänga på? let löser sig anna o det kmr bli skitbra, det är jag övertygad om!
kände precis så innan, men efter att Harry försvann och Tusse också :`( så blev ju valet enklare... Men hästlängtan o sorgen finns där hela tiden. Om jag var du skulle jag utnyttja chansen med hästarna ett tag, dom kan försvinna så fort. Nu ångrar jag inte att jag började läsa men hade inte gjort något om hästarna hade funnits kvar. Nu hoppas jag att dom här tre åren i Örebro går fort, vilket dom säkert kommer göra så det kan bli till att skaffa en ny älskling.
Jag tycker att du skall söka veterinärutbildning, i Sverige och/eller Köpenhamn. Känns som att det är det du vill innerst inne...(förlåt om jag har fel).
Hej, igen....glömde skriva att du absolut kommer att klara en sådan utbildning galant (jag är inte ett dugg tveksam på det utan absolut jättesäker).
Jag förstår precis vad du menar med att ha för många val. Jag för min del valde natur för att ha en bred utbildning och kunna välja bland det mesta. men när 2,5 år hade gått så hade man fortfarande ingen aning om vad man skulle göra. gick omkring i skolan och hade desperat letat upp något som inte verkade helt främmande för mig. använde det yrket för att gömma mig bakom, att kunna säga till alla att man vet vad man vill bli och på så sätt lugna ner sig själv i tron om att man vet vad man vill. Var hur som helst nära att börja jobba istället men vardå? jag hade ingen aning om vad som kunde passa mig här heller. i panik valde jag en helt annan högskola med ett helt annat program. Har gått där ett halvår nu och ångrar ingenting än så länge. även om jag inte vet om detta är min grej så har jag iallafall skaffat mig ytterligare 5 års betänketid:P vad jag menar är att du kommer nog inte att ångra dig om du läste vidare för själva pluggandets/studentlivets skull. att lämna hästarna däremot är nog inte lätt. det märks tydligt att du brinner för dom och att det optimala för dig vore att kunna ta hand om och träna hästarna samtidigt som du pluggar. Det är kanske inte ett alternativ som fungerar vad vet jag men å andra sidan kan väll dina föräldrar ta hand om dom så att du kan plugga ett par år och sedan återuppta intresset (under ett studieuppehåll eller så) du har ju erfarenhet på ICA så där borde det väll inte vara något problem att få jobba då. och under studierna kan du ju komma hem under helgerna och träffa dom då. Men om du inte hittar något du vill plugga så stressa inte. 20 år av 100 är ingenting och du har gott om tid att hitta "din grej" hur som helst så tror jag att du är den som skulle klara av det mesta bäst och du ska inte tro något annat. under gymnasietiden var du en av de bästa människorna jag mött. på många olika sätt:) nu får nog denna uppsats vara slut haha blev mycket längre än jag hade väntat mig. tror nog ingen orkar läsa den men men :)
