Det var skönt att äntligen få rida lite mer riktigt. Har ju inte vart på en bana nu på nästan 3 veckor. Lite knakigt kändes det, lutade mig lite väl mkt fram emellanåt, tappade ytter och höll för mkt på inner. blablabal...kan nog hitta mer!

Ziggeman skötte sig finfint för att vara såpass oriden och jag antar att jag skötte mig ok för att inte ha ridit på så länge, man ska se saker positivt! Eller hur?;) Hoppade ett litet sockerbitshinder, första gången kom vi helt tokigt. Uscha. Sen var det ok resterande men sitter ändå här med en dum känsla för det kändes inte kul. Det kändes bara osäkert. Kände mig mest som en liten tös på sin gamla ponny som racar över lite småhinder än en ryttare. En hoppryttare. Just nu känns det lååångt borta...Hoppas att de framförliggande planerna här i livet medför att lite glädje återvänder och därmed även lite självförtroende. Skulle inte protestera.

Sluta tänk så mkt...ha tålamod...


OVER AND OUT