Nu får det vara nog. Jag orkar inte mer. Slam bam wam lät det när verkligheten klappade till min skära kind i tisdags, i de fruktade provrummen. Nu för tiden bidar jag oftast min tid i mysbyxor, stora tröjor och titt som tätt i mina bekvämaste ridbyxor så det är inte särskilt ofta som jag behöver klämma mig i riktiga kläder och se ut som folk men när jag måste så trivs jag inte det minsta.

I sommar har jag utvecklat ngt av ett beroende samt en brist på ngt. Beroende av Chips och brist på träning utöver ridningen. Vilket gjort att jag känner mig hemskt onyttig och får höra sånt som "men anna, vad rund du blivit om kinderna" från grannen. Ok..det har bara hänt en gång, men principen finns där.

Ja, man ska vara nöjd med den man är. Men jag är inte nöjd med att bli andfådd av att kravla mig uppför trappan på ica eller att jag smäller i mig så många wienerbröd jag bara kan på fikarasten bara för att det är gratis. Vet ni hur dumt det är för ett godismonster att jobba i en matvarubutik? Hur lätt är det inte att plocka med sig ngt hem när man slutat? Det har gått så långt att jag dagen innan kan börja diskutera med mig sj. vilken chipssmak jag ska köpa dagen efter och sedan gå o längta efter det....

Jag minns den tiden då jag faktiskt var vältränad..då jag kämpade mig igenom de tuffa delarna och slet när jag inte orkade istället för att bara ge upp för att jag var lat...

DET SKA BLI ÄNDRING

Det är sagt otaliga gånger förr men jag känner mig skyldig både mig själv och hästarna att ta mig i kragen. Varför ska jag begära att de ska vara i form när jag sj. inte är det?

Därmed förklarar jag nu OPERATION X påbörjad, i brist på annat att kalla det.
Är jag tillräckligt trött på mig sj. för att göra ngt åt saken? Jag hoppas det....



OVER AND OUT