Natten till julafton varde det lite svårt att sova (inte direkt för att jag var pirrig inför julen...men så var det iaf) & fastnade vid filmen Höstlegender med bla. Anthony Hopkins & Brad Pitt, inspelad -94.

"Sentimentalt dravel och hej o hå" var första tanken & visst var det det. Det var långa suktande blickar, putande läppar, en lite halvlam handling och delvis sega sekvenser. Bland annat där Brads karaktär Tristan återvänder hem efter x antal år o finner sin "käraste gift...nämen, stopp där! väntade hon inte flera år på en man som skrivit att han aldrig kommer att återvända o tom. uppmanat henne att gifta sig? Surprise!  MEN jag kunde inte slita blicken. Somnade inte ens under pauserna. Filmen fick visst en oscar för bästa foto, fullt förståeligt för naturen var verkligen amazing. Delar i filmen och den tragiska undertonen lämnade mig hulkandes o tårarna var närvarande över halva filmen, det ska tilläggas att det är få filmer som har den effekten på mig. Föredrar generellt sett filmer med lite mer ...action och...skräck i^^


Så det blev sängen kl 3 den natten...hoppas jag inte störde tomten! Vet inte om den egentligen är att rekommendera...men vill du ösa ur lite känslor o känna att livet ditt inte är så tokigt ändå så är denna inte helt fel. 3/5 p kanske?

Epic tale of three brothers and their father living in the remote wilderness of 1900s USA and how their lives are affected by nature, history, war, and love.





OVER AND OUT