Bilen aka. Fyken (uppkallad efter sitt regnr, inte vidare fantasitfullt) är nog den enda som får höra mig riva sönder några stämband. Bror min lämnade efter baslådan så det är bara och ösa på. Jag menar, jag hör inte mig sj. vilket e rätt skönt faktiskt^^ 

På turerna fram och tillbaka till Nydala det sista blev sing-a-long favoriten förvånansvärt nog James Morrisons - I won't let you go. Verkligen trallvänlig och alldeles i rätt tonläge och lite sisådär go åka bil känsla i den, jajjamän.


Just det här med radion känner jag att jag saknat en del, lyssnade på samma trista låtlista varje morgon vid mockningsdags i över ett halvår. Grovt självförvållat men inte desto trevligare för det, man kan lugnt påstå att de låtar som diggades i somras numer ger öronsår!




OVER AND OUT